Daisy – blomsterprinsessan

1915 publicerades en ny, banbrytande bok om trädgårdsdesign i Sverige, med ett ovanligt anspråkslöst och personligt tilltal. Författare var kronprinsessan Margareta.

De enkla och handfasta råden i boken Vår trädgård på Sofiero framstår fortfarande, mer än hundra år senare, som fullt användbara. Det är kanske inte så konstigt att Margaretas syn på trädgårdsodling fick stort genomslag i Sverige. Margareta, som kom från det engelska kungahuset, hade i familjen smeknamnet Daisy, det engelska namnet för marguerit, och blev hela Sveriges blomsterprinsessa. Redan 1914 hade hennes blomstergata på Baltiska utställningen i Malmö väckt stor uppmärksamhet och 1917 kom ytterligare en bok om trädgårdsarkitektur.

”Det förekommer ingen riktig ordning”

Böckerna utgår från omvandlingen av parken vid sommarslottet Sofiero, som var dyster och igenvuxen när kronprinsparet fick slottet i bröllopsgåva 1905. Det första kronprinsparet gjorde var därför att gallra bland träden. I sin bok beskriver Margareta pedagogiskt hur man bär sig åt:

”… en konst som man måste kunna, om den också inte är så lätt att lära, är konsten att hugga de rätta träden. Man ska börja så småningom med att taga det ena trädet efter det andra, så att man ser effekten, allt eftersom träden komma bort. Sällan ångrar man då att ett träd huggits: i de flesta fall är det en förbättring.”

Hon ger kloka råd som att inte envisas med att behålla växter som inte trivs i rabatten och att utnyttja trädgårdens naturliga terräng. Ett annat råd handlar om att undvika plottrighet och istället satsa på massverkan för bästa effekt: ”Tag hellre färre sorter, men många utaf hvar och en, och sätt alltid exemplaren tätt tillsammans”.

Kronprinsessans trädgård är på engelskt sätt informell, med naturliga linjer och prunkande av blommor. ”Det förekommer ingen riktig ordning”, erkänner kronprinsessan. Men den skenbara friheten betyder inte att det inte finns en tanke med trädgårdens uppbyggnad.

”Det skall vara rytm, omväxling i det hela, som i en tafla, om jag så får uttrycka mig.”

Kronprinsessan skapar en prunkande rosengång och en väldoftande örtagård. Hon anlägger rabatter efter färg, en rosa med hortensior, spirea, flox och bellis, en blå med astrar, blåklint och lupiner, en gul som är som ”ett haf af guld”, och till och med en grå rabatt, något som måste ha varit extremt ovanligt vid den här tiden.

”Grå, en grå rabatt? Hvad är det för någonting tänka nog alla! Jo, jag ska säga eder, att den gråa rabatten har sin egen charme, och på en het sommardag är det, som om man kände sig svalare af att se på den!”

Margareta anlägger också ett typiskt engelskt stenparti. ”Hvarje liten blomma får sitt eget lilla hem emellan stenarna, hvars skiftande grå förhöjer blommans färg, så att man med relativt få växter på ett enkelt och billigt sätt åstadkommer en färgrik helhetsverkan.” Och nere vid en liten damm skapar hon en förtrollande, nästan vild plats med fuktälskande växter. I de skuggigare, mer kuperade delarna av parken placerar hon ett hav av rhododendron.

"Blommornas sjukhus"

Det är uppenbart att Margareta har djupa kunskaper. Hon kan de latinska namnen på mängder av varianter och framför allt vet hon vilka växter som trivs bäst tillsammans. Hon vet till och med hur man räddar tynande exemplar. Iväg med dem till det kronprinsessan kallar blommornas sjukhus – en skyddad, solig plats där de flesta verkar återhämta sig.

De flesta bilderna i boken har tagits av kronprinsessan själv, som också var en skicklig fotograf. På bilderna syns både vuxna och barn sysselsatta med trädgårdsskötsel, något som var fullt överensstämmande med sanningen. Alla fick nämligen hjälpa till med trädgårdsskötseln på Sofiero, inte bara barnen, utan även tjänstefolk, uppvaktning och gäster. Både sonen prins Bertil och dottern Ingrid, senare drottning av Danmark, har beskrivit att de hjälpte till med att rensa svinmålla och plantera sommarblommor i trädgårdslanden. Och sonen Sigvard Bernadotte mindes hur föräldrarna arbetade med sitt stenparti:

”Jag kan se för mig hur mor och far låg på knä och planterade och baxnade med stenarna för att få det precis som de ville ha det – eller kanske som mor ville ha det, för mor var experten”.

Texten är en del ur en artikel, hämtad ur boken 'Kungliga parker – människor och berättelser' som finns i Slottsboden.

Toppbilden: Kronprinsessan Margareta i sitt växthus på Kungliga slottet, år 1910 eller 1911. Foto ur Bernadottebibliotekets arkiv/ Kungl. Hovstaterna

Den populära kronprinsessans syn på trädgårdsodling fick stort genomslag i Sverige. Hon skrev två böcker om trädgårdsplanering. Foto: Kungl. Hovstaterna

Kronprinsessan, som av familjen kallades "Daisy", hade trädgårdsintresset med sig från uppväxten i England. I sitt nya hemland skapade hon bland annat trädgården vid Sofieros slott. Foto ur Bernadottebibliotekets arkiv/ Kungl. Hovstaterna

Kronprinsessan Margareta dokumenterade förvandlingen av den ursprungligen dystra och igenvuxna trädgården vid Sofieros slott. Foto: Kronprinsessan Margareta/Kungl. Hovstaterna

Hon anlägger trädgården på engelskt informellt sätt, med naturliga linjer och prunkande blommor, men med tanke och stora kunskaper. Foto: Kronprinsessan Margareta/Kungl. Hovstaterna

Margareta var en duktig fotograf och de flesta foton i boken 'Vår trädgård' är fotade av kronprinsessan själv. Här fotograferar hon med barnen prins Bertil och prinsessan Ingrid, sommaren 1914. Foto ur Bernadottebibliotekets arkiv/ Kungl. Hovstaterna

Att anlägga Sofieros trädgård blev ett projekt för hela familjen. Kronprins Gustaf Adolf hade också intresse för trädgård och odling. Foto: Kronprinsessan Margareta/Kungl. Hovstaterna

Även barnen fick hjälpa till. Margareta hade själv fått en praktiskt uppfostran och hade en modern syn på barnuppfostran, där barnen fick vara delaktiga i vardagliga sysslor. Foto ur Bernadottebibliotekets arkiv/ Kungl. Hovstaterna

Kronprinsessan Margareta 1917, Sofieros slott, med barnen prins Sigvard, prins Bertil, prins Carl Johan, prinsessan Ingrid och prins Gustaf Adolf. Foto ur Bernadottebibliotekets arkiv/ Kungl. Hovstaterna

Kronprinsessan Margareta (1882-1920) dog hastigt vid 38-års ålder och kungliga begravningsplatsen i Hagaparken blev hennes sista vila. Hon var den första kungliga person som gravsattes i Hagaparken, och hade själv drivit frågan sen tio år tidigare om en ny kunglig begravningsplats ”ute i naturen”. Tanken att begravas i den mörka kalla Riddarholmskyrkan kändes inte naturlig för ”blomsterprinsessan”. Foto: Lisa Raihle Rehbäck/Kungligaslotten.se

Daisy.
Kronprinsessan Margareta, 1882–1920